Introduktion:
Så anmäler du innehållet i olika medier
I Sverige garanteras yttrandefrihet och informationsfrihet i grundlagarna.
I regeringsformens
andra kapitel slås detta fast:
"1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden".
Dessa friheter är vida men inte oinskränkta. I regeringsformens trettonde kapitel räknas de juridiska begränsningarna upp:
"Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.
Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter."
De juridiska ramarna preciseras i
tryckfrihetsförordningen och i
yttrandefrihetsgrundlagen.
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter är också av vikt. Vill du pröva om innehållet i medier är lagligt kan du vända dig till
justitiekanslern eller till en advokat.
Men domstol är inte den enda arenan för den som vill ha hjälp att pröva mediernas innehåll. Bedömningar av förhållandet mellan en publicerings skadeeffekt och dess samhällsnytta görs av en rad olika organ som du kan vända dig till. Länkarna leder dig vidare till olika inrättningar för prövning av journalistik och reklam i olika medier.
