Specialreportern - framväxt, funktion, framtid

2011-03-09

Specialreportern
– framväxt, funktion, framtid

Korrigering av antalet specialreporterar 1990
I boken ingår en ambitiös undersökning av antalet specialreportrar på tolv nyhetsredaktioner 1990 jämfört med antalet 2010.

Undersökningen visar bland annat att antalet reportrar minskat kraftigt på de fyra storstadstidningarna DN, SvD, GP och Sydsvenskan. Från sammanlagt 373 specialreportrar 1990 till 241 specialreportrar 2010. En minskning med 132 reportrar eller 35 procent.

Nu visar det sig att minskningen faktiskt är ännu något större än så. Fortsatta efterforskningar på Svenska Dagbladet, initierade av specialreportern Mikael Holmström, visar att det saknas 17 specialreportrar för 1990 i det underlag vi tidigare fått fram från tidningen. Det gäller reportrar som bland annat arbetade med bostad, vetenskap, kriminal/ting, landsting, medicin, försvar, miljö, politik, skola och säkerhetspolitik.

Detta innebär att antalet specialreportrar på storstadstidningarna var 390 och att minskningen till 2010 är 38 procent.

Totalt för alla tolv redaktioner i undersökningen blir totalsiffran 570 specialreportrar i stället för 553 och minskningen till 2010 blir 18 procent i stället för 15 procent.

Mer om boken
Vilka faktorer ligger bakom den specialiserade journalistikens framväxt inom de breda nyhetsmedierna?
Vad betyder specialreportern för journalistikens kvalitet?
Har specialisterna ökat eller minskat under de senaste 20 åren?
Vilken framtid väntar specialreportern?

Dessa frågor diskuteras av forskarna/praktikerna:

Lars-Åke Engblom
Specialiseringens historia
– expansion, exklusiva nyheter och Expressen

Maria Grafström
Ekonomireportern
etablerad – och ifrågasatt

David Finer
Vetenskapsjournalisten

Anders Lif
Kommunreportern
– kompisskap vs kunskap

Sara Sjöström
Antalet – och andelen – specialreportrar minskar.
Tolv redaktioner 1990 och 2010

Cilla Benkö
Framtidens specialreporter
på Sveriges Radio – både bred och smal

Gunnar Nygren
Framtidens specialreporter
outsourcad och sårbar?

Denna breda belysning av specialreportern fyller en
lucka i litteraturen om aktuell svensk journalistik.


Utdrag från Torbjörn von Kroghs förord:

Vart är vi på väg?
Hur ser det ut med tillgång och efterfrågan på specialreportrar framöver?
När jag letar efter underlag märker
jag att det över huvud taget är klent med litteratur
på området. För att förstå vart vi är på väg är det en
fördel att veta varifrån vi kommer.
Därför denna bok, veterligen den första i sitt slag i
Sverige. Den blickar bakåt och ser hur behovet av fördjupning får ett organisatoriskt uttryck på 1950-talet. Den berättar om ursprunget för specialiseringen och framtidsutsikterna inom tre bevakningsområden; ekonomi, vetenskap och kommunal verksamhet. Den innehåller en undersökning, framtagen just för denna bok, om specialreportrarna på tolv redaktioner 1990 och vad som hänt dem under de gångna tjugo åren.
Har specialisterna ökat eller minskat?
Flera av bokens skribenter tittar också framåt och
då handlar det inte enbart om behovet av djupa sakkunskaper inom särskilda bevakningsområden, utan också om en medieförändring och en konsumtionsförändring med stora konsekvenser.