av fil dr Göran Palm

Det är 20 dagar till Eurovalet den 14 september 2003. På Länstidningen i Östersund har nyhetschefen gjort upp bevakningslistan för dagen:
Samebyarna är motståndare.
Boka in två bönder, en ja och en nej, för intervju.
Boka in två företagare, en ja och en nej, för intervju
Valnämndens ordförande om det jobbiga valet
Emanuel Sandberg, nejsägare med munkavle
Klockan 17 00, Stortorget. EMU-debatt med Camilla Sköld Jansson och Eva Hedqvist Pedersen - hur stort är intresset?

Så börjar dagen på en av de fem landsortstidningar som medieforskaren Göran Palm vid Växjö universitet följt under folkomröstningens sista månad. Ingen på redaktionen kan ana att kampanjen ett par veckor senare skall avbrytas av en tragedi. Mordet på landets utrikesminister kastade planeringen över ända. All uppmärksamhet riktades självklart mot det drama som utspelades nära nog inför öppen ridå. Minnet av folkomröstningen kommer för alltid att vara färgat av detta vansinnesdåd.
Men euro-valet fullföljdes med en stor seger för nej-sidan. Var utslaget starkt påverkat av mordet? Trots att Anna Lindh var en av ja-sidans främsta företrädare tyder opinionsmätningar på motsatsen. Det tyder i så fall på att mediernas bevakning av kampanjen och sakfrågan spelade en ännu större roll än i ett riksdagsval. Här gällde det en fråga där ja och nej inte entydigt hörde hemma på var sin sida om blockgränsen. Inte heller en fråga som folk i gemen var väl insatta i.

Medveten om att morgontidningen utgör basen för intresserade väljares informationsinhämtning bad Institutet för Mediestudier medieforskaren Göran Palm att studera hur ett axplock landsortstidningar bevakade euro-valet. Hur arbetar reportrar och hur tänker man på redaktionerna? Och vad blir resultatet - hur ser journalistiken ut när den möter sina läsare?
Det är några av de frågor som besvaras i Göran Palms rapport. Genom intervjuer ger han en bild av hur journalisterna tänkte, vilka problem de brottades med, vad de valde att bevaka och skriva om och vad de lade åt sidan. Vi får se resultatet av journalisternas val och bedömningar - också det som slutligen hamnade på nyhetssidorna presenteras i rapporten. En innehållsstudie av de artiklar som skrevs om euron och om valkampen visar hur tidningarna försökte göra euron och eurofrågan begriplig, vilka personer som fick träda fram på mediearenan och vad de fick säga, och vilken plats läsarnas fick i texterna.

Göran Palm gjorde en motsvarande studie av folkomröstningen om EU senhösten 1994. Han finner att tidningarna år 2003 inte enbart gav större utrymme åt kampanjen - han finner att de tog uppgiften på större allvar denna gång. Landsorttidningarna har en allt mer professionell hållning till EU och EU-frågor och ligger - när det bränner till - inte långt efter storstadspressen. Ändå är det uppenbart att tidningarna inte sällan fastnar på de krokar som är attraktivt agnade. Det finns ett kunskapsproblem som innebär att det ofta är kampanjaktörerna som får definiera hur euron journalistiskt skall gestaltas.